Vänliga Vällingby

Helt slut efter hektisk dag utan alltför mycket belöningsmoment…

Lillungen skulle till tandläkaren och eftersom Eastmaninstitutet tillfälligt flyttat ut till Vällingby så blev det ett halvdagsprojekt. Superstressigt att komma iväg, sitta på gröna linjen i hundra år och sedan irra runt i förortens ologiska infrastruktur (varannan gata Vällingby Torg, varannan Vällingbyplan, pilar hit & dit, upp & ner). Tillslut fick vi ringa tandläkaren för att fatta var de befann sig och när vi väl kom fram blev vi utskällda för att vi kom försent. Försökte förklara för bortvänd tandläkarrygg att det inte var av nonchalans utan att det varit svårt att hitta, men fick ingen respons.

Lillungens tand skulle borras och de hällde i henne lugnande medel (tyvärr har ingen kommit på någon bättre metod när det gäller barn med tandläkarskräck, inte ens Eastmaninstitutet tydligen…). Medan medlet verkade undersökte de henne och hittade ett nytt stort hål som verkar ha kommit nu under julen. Sambo sa att han kände sig frustrerad: Vi borstar och borstar hennes tänder med eltandborste, hon får fluortablett varje dag, hon dricker bara vatten och inga söta drycker, äter inte nämnvärt mellan målen och absolut inte mer godis än någon annan unge, snarare mindre, så vad kan de här hålen bero på, frågade han den bortvända tandläkarryggen som mekaniskt svarade att det beror på för mycket sötsaker och för dålig tandborstning… Goddag yxskaft – eller antyder hon att vi ljuger om våra kostvanor och det faktum att vi borstar hennes tänder morgon och kväll OCH efter måltiderna?

Jag berättade för ryggen att jag själv också hade mycket hål i tänderna som barn, kan sådant vara ärftligt…? Ryggen svarade inte, men hålet lagades i rasande fart och sedan kickades vi ut med en ny undersökningstid om en månad och förmaningen att inte komma försent nästa gång.

Lite sura och stukade lämnade vi Vällingby bärande på en drogad unge med bomullstuss i mungipan och lika lång väg tillbaks till trygga Södermalm. I mitt stilla sinne tycker jag att som tandläkare på Eastmaninstitutet, specialisttandvård för barn, kanske man borde ägna sig lite mer åt konstruktiv kommunikation och mindre åt surfisiga pekpinnar. Vi vet ju för fan fortfarande inte vad vi ska göra bättre för att hon ska slippa få fler hål! Men det vet kanske inte tandläkaren heller, och anfall är bästa försvar. 🙁