Kollar nyheterna och reportaget om att vi i framtiden måste börja äta insekter för att inte tära på jordens resurser. Man ser ett gäng glada holländare stå och laga till feta gräshoppor och svartflugor (men man ser dem faktiskt aldrig äta dem). Eh, säkert jättefint och jag vet att jag är fördomsfull, men att börja snaska i sig kackerlackor och fluglarver ligger ganska långt fram i framtiden för mig, känner jag… :S
Såg Återträffen med och av Anna Odell igår. Kom på mig själv med att känna hur mycket jag inte vill gå på klassträff, även fast jag alltid hade kompisar och för det mesta en harmonisk skolgång. Det räcker med att gå på föräldramöte och vara tvungen att klämma ner mig i ungarnas skolbänkar för att jag ska känna mig liten, vanmäktig och minimerad igen. Men i allafall – Återträffen: Den har blivit extremt hyllad. Jag vet inte om filmen som sådan gjorde ett så stort intryck på mig, men temat väcker mycket i en. Minnen, känslor, funderingar på sådant man kunde gjort annorlunda och hur svårt det var i den hårda hierarkin att stå upp för dem som var svagare och for illa. Så sorgligt.
Kommenterat på Skilda.nu