Ylva, 20 år, var redan ganska luttrad där ute på marknaden. Hon hade vägt framgångar mot nitar och insett att hon hade en obestridlig talang för att flörta men samtidigt en total okunskap om hur man behåller en man. Stannade de längre än över natten blev hon uppriktigt förvånad, för att inte säga misstänksam.
Än så länge, medan de vandrade hem till hennes andrahandslägenhet och månen plötsligt sprack fram ur molntäcket, gick allt som det brukade gå när man träffat en man på kvällen. Hon var ganska lugn, kände igen situationen, visste ännu inte om hon ville ha sex första kvällen eller inte men tänkte att det ger sig. Vad han tänkte hade hon ingen aning om, om man inte ska anamma fördomen att män bara tänker på en sak.
De drack det obligatoriska téet, hon matade Fannys katt medan han la sig i sängen. Sedan kröp hon ner själv.
Han hade en vacker kropp och visst var det frestande, men hon stod på sig som en duktig flicka och de sov bara tillsammans, tätt omslingrade, nära, nära.
Nästa förmiddag var solen framme för första gången på hela vintern och de gick ut på promenad i ett magiskt frostlandskap som i vanliga fall var Rålambshovsparken. De såg änder med frusna ben längs vattenbrynet, isarna hade rämnat ute på fjärden och alla de mötte var andäktigt tysta. Det var deras dag idag och världen hade klätt sig till brud för dem.
De gick bort till hans bil, en svart Valiant 66, som stod parkerad i närheten av restaurangen de varit på kvällen innan, och åkte ut till Djurgården. De var hungriga och hittade ett ställe som hade plankstek.
Efter maten gick de längs stranden tills mörkret kom och han måste åka tillbaks till sitt studentrum i Västerås.
Hon kysste honom adjö och gick upp till Fanny och katten, förstummad.
Mönstren stämde inte längre. Det här var nytt.
Hon hade aldrig ägt en dag ihop med någon förut.
Kommenterat på Skilda.nu