En dag hittade hon en tröja i en affär. En sådan där svartstreckig fiskartröja som man så gärna skulle vilja se sin man i. Hon köpte den till Lasse, han blev förtjust. Fredrik såg den på honom och sa något uppskattande han med. Lasse hade den varje dag och berättade (på skoj?) att tjejerna flirtade mycket mer med honom när han hade den.
Sedan ändrade han frisyr.
Han blev otroligt snygg. Ylva log aningslöst, tyckte att det var ju kul och ammade vidare.
Han började gå ut med polare och var ute långt inpå nätterna. Det störde Ylva för hon hade ju alltid varit med förut, innan barnen. Men hon kände också att det inte hade med barnen att göra, förut hade han velat ha med henne ut, nu fanns där en helt annan känsla. Han hade flera nyskilda kompisar, nu efteråt förstår hon hur snacket måste ha gått.
Och där hemma gick hon och fattade ingenting. Försvarslös. Fullkomligt låst vid hem och barn och fullkomligt beroende av hans kärlek som inte existerade…
Helvete!!!
I slutet av april var Lasse på en mässa med en av sina frånskilda polare. Han skulle komma hem framåt kvällen och Ylva var hemma och gjorde middag. Visa var fyra månader och satt i sin babysitter, rund som en liten buddha. När Ylva blev frisk från tarmparasiten hade hon också återfått aptiten med råge. Hon var tunn som en fågel och nu vräkte hon i sig, tvålitersförpackningar med glass, vispgrädde, banan, chokladsås och resterna av odensenougatblocket och marängerna som blivit över efter Sagas tvåårskalas. Hon, som aldrig gillat marsipan, gick och drägglade över prinsessbakelserna i konditoriernas skyltfönster, glufsade syltmunkar och wienerbröd och smaskade i sig matportioner värdiga en skogshuggare. Ingenting hände med hennes egen kropp, men Visa svällde upp som en liten boll av den förmodligen kopiöst feta modersmjölken…
Framåt kvällen ringde Lasse från mässan.
Efteråt kunde Ylva tänka att det var slutet. Det var det sista samtalet de hade medan allt ännu var som vanligt. Sista gången hon förbehållslöst hörde hans röst utan spänning och plåga, utan försvar. Det var ett vanligt, ganska rart samtal från en man till sin kvinna, där han säger att någon har frågat om de vill delta i någon middag där på mässan, och egentligen vill han inte men det kan vara bra för jobbkontakterna, han blir inte långvarig, kommer väl vid tio, puss och kram, hej.
Hon lägger barnen och pysslar runt, klockan blir tio och han kommer inte. Nåja, han är alltid sen, han kommer sedan. Hon kollar på TV, klockan blir elva och han kommer inte. Hon tänker ingenting, mera TV, klockan blir tolv, en stigande irritation känns av, hon går och lägger sig.
Kommenterat på Skilda.nu