Midsommarveckan

Sitter och lyssnar på ”Miss Decibel” som liksom mycket annat jag hör inifrån mellandotterns rum sätter sig i mitt huvud och småningom hamnar på min Spotifylista. När jag var elva var ”Miss Decibel” en låt med Kikki Danielsson som harvades om och om igen på Svensktoppen – ja, tänk vad tiderna förändras, haha!

Försöker få färdigt mitt kortfilmmanus så jag kan skicka in det till Filminstitutet innan jag far söderut, har hela strukturen färdig nu men pillar hysteriskt med dialogen för att få den så begåvad som möjligt. Jättesvårt, arghh!

Midsommarveckan var intensiv (och snorkall). Den inleddes med ett statistinhopp i en TV-serie där jag fick mingla i aftonklänning på Millesgården bland storheter som Rolf Lassgård och Helena Bergström. Det såg säkert fantastiskt ut i kameran men det var kallt och blåsigt trots solen – efter ett par timmar hackade alla bararmade kvinnor tänder och fuskchampagnen nästan frös i glasen som typ fick bändas loss ur våra frusna fingrar efteråt. Glamouren i filmvärlden är en total chimär. Höjdpunkten var att efteråt byta om i samma rum som the stars och se Lassgård kränga sig ur fracken, haha!

Nästa dag var jag ute på middag med gamla vänner. Vi har haft tjejmiddagar sedan vi var sexton och vi noterade hur samtalen har ändrats under åren, nu handlar det mest om läsglasögon och om ytterligare några år lär vi väl diskutera rollatorer… Sexigt värre, haha!

Dagen efter det spelade jag orolig finländsk mamma i en parodi på Exorcisten för en annan TV-kanal. Var lätt nervös för att få till finlandssvenskan och upptäckte till min fasa att när jag väl blev varm i kläderna lät jag precis som min salig mormor…

Däremellan förhandlade jag med ett produktionsbolag i Dubai angående ett jobb som animationsregissör för en animerad indisk TV-serie… Det verkar gå vägen och jag ser fram emot några vändor till värmen någon gång i höst.

Midsommaren firades fruset men vackert med glada människor hos en ungdomskompis i ett fantastiskt hus på en udde ute på Ekerö, där sundet mellan Ekerö och Södertälje är som smalast. Man kan lätt ta en simtur över (men det har man inget för eftersom det är militärområde på andra sidan). Lillungen hookade smabbt upp med några tonåringar och en hund, vi såg henne knappt på hela kvällen. När vi försökte ta kontakt anlade hon samma min som tonåringarna och vägrade svara. Lillskrutt, vilka underbara tonår vi ska ha tillsammans… <3

Det fantastiska huset på udden bär annars också på minnen eftersom vi festade där redan som tonåringar. På den tiden brydde man sig inte så mycket om hur fint det var, man hade andra fokus så att säga… Det var en sällsam känsla att sitta där igen flera decennier senare och känna hur åren har flytt med oss alla. Bitterljuvt. Kontentan med det här inlägget verkar bli att de flesta av oss tydligen blir äldre tillslut med allt vad det innebär – det trodde man inte då. Inte på riktigt. Men alternativet är ju inte så kul, så varför klaga?

Midsommarafton: