(Måste bara… läcka ur mig liiiite politiska funderingar såhär efter EU-valet…)
Jag ser svensk ut. Jag har svenska färger – gult hår och blå ögon. Ändå är jag av börd inte svensk någonstans. Mina föräldrar är från Helsingfors, min morfar var halvdansk och min farmor var halvrysk, och bortom dem består släkten av holländare, tyskar, kosacker och turktatarer.
Mina stora döttrars pappa var halvungrare med både ryssar och turkar i släkten. Lillungens pappa har norskt och franskt påbrå. Mina barn är härliga gatukorsningar! <3
Jag är gjord i ett land och född och uppvuxen i ett annat. Nästan hela släkten befinner sig på andra sidan Östersjön. Begrepp som nationell tillhörighet och etnicitet betyder ingenting för mig eftersom min släkt har ändrat nationalitet i ungefär varje generation. Möjligen kan det visa på var du är verksam för tillfället om någon av någon anledning skulle behöva veta det men i övrigt är det där med ”vilket land man är ifrån” en ytterst flytande historia.
Jag måste säga att jag inte för mitt liv kan begripa hur människor orkar ödsla tid och energi på att irritera sig över ”folk från andra länder” när det finns så mycket viktigt att bry sig om här i världen. Tänk om de la all den energi som går åt till att hata andra människor på att forska om alternativa energikällor istället… då kanske vi som art skulle ha en lite större chans till överlevnad i allafall.
Så klokt! 🙂
Tack Bengt! 🙂