Min barnaskara har en flexibel närvaro nuförtiden. De är hemma lite som det faller sig från dag till dag. Stortjejen är ömsom hemma, ömsom hos pojkvännen och ömsom hos sin bror på pappans sida. Det jobbas på flera jobb och det spelas teater. Mellantjejen jobbar och flänger runt, festar och reser till andra sidan jorden, men däremellan kan man då och då få en glimt av henne, sittandes i sin säng och skissande på nya tatueringsmotiv. Lycka är när vi ibland får till gemensamma middagar med dem båda två!
Sexåringen är ju den som av förklarliga skäl ännu rätt pålitligt är hemma, men även hon börjar visa tendenser – i fredags var hon ute och svirade på Andys Lekland med en kompis till kl halv nio på kvällen…
Det skiljer sig en del i relationerna mellan mig och mina stora barn och mellan mig och min lilla. Jag har inte den hela bilden än eftersom hon är så liten, men de kommer ur så olika förutsättningar och det gör ju sitt. Ingen av relationerna är bättre eller sämre, men de är olika.
Tillsammans med de stora (som ju då var små) gick jag igenom skilsmässa, singelliv, en ny relation samt deras pappas död – mycket starka känslor och upplevelser som har präglat vår historia. Under långa perioder var det lite ”vi mot världen”-känsla, och det var också första gången i mitt liv (sorry to say) som jag fick uppleva känslan av att höra ihop med människor som vill ha mig nära och har behov av mig. Det finns ett starkt kitt mellan oss, trots att vi alla tre i grunden är väldigt självständiga människor.
Min lilla har fått så mycket trygghet och kärnfamilj en unge kan önska sig med två föräldrar och två fina syrror, och det känns väldigt fint att få vara del av den upplevelsen också. Eftersom jag inte har det mönstret och de livsritningarna själv från början så kan jag bli helt fascinerad av att jag får vara del av den här till synes villkorslösa gemenskapen, och det helar och läker mig även om jag ännu stundtals kan ha svårt för att lita på den. Villkorslöst. Skitsvårt. Men härligt.
Varje barn du får är en ny resa och går inte att slarva över. Och efter åren med trotsålderstrams, tandborsttjafs och tonårselände så står de där framför dig i all sin glans – den nya generationen, en snyggare och smartare version av dig själv, DU 2.0!
Och du kan inte vänta förrän du får ta del av deras irrfärder ut i världen…
Kommenterat på Skilda.nu