Jag måste börja med att välkomna vår nyaste kollega John, som skriver så naket och ärligt om livet efter skilsmässan att jag nästan tappar andan. Ni kan läsa hans senaste inlägg HÄR!
Och jag själv, med skilsmässostormarna så långt bakom mig att de börjar bli diffusa i minnet (men ändå inte, för det var en viktig tid i mitt liv och det måste kommas ihåg!) vill bara säga: Hang in there, John och alla ni andra som just nu fladdrar runt i stormens öga! Man känner sig sällan så ensam som när man just skilts från sitt sammanhang, man blir barn igen för en stund och det är helt i sin ordning. Konstigt vore det väl annars, när man just mist allt som var ens tillvaro och ens närmaste människa! Det är nu vännerna får kliva in som ställföreträdande närmsta människor ett tag tills livet börjar röra på sig igen.
För det gör det. Livet driver vidare och det kommer nya sammanhang, nya närmaste människor, när man är redo att ta emot dem. Det kan ta ett tag, för först måste man få ta sig upp efter knocken och göra sig någorlunda hel igen. Känna att man lever, och att man får finnas intakt med sina styrkor och svagheter. Känna att man ger sig själv nåd. Sedan börjar det sippra fram – livet.
Sipprar…
Kommenterat på Skilda.nu