Apropå vår gästbloggare Nina Ljungberg som drar intressanta paralleller mellan sin skilsmässa och sina träningsvanor, så tänker jag inte vara sämre: Nu ska ni få höra om mina. Obefintliga. Träningsvanor.
Jag tränar inte. I tjugo års tid har jag inte ägnat träning en tanke. Jag har vilat på lagrarna av att jag tränade mycket som barn och i tonåren – klassisk balett flera gånger i veckan, jazzdans, judo, aikido… Jag är fortfarande vig och har inga överviktsproblem och dessutom har jag sprungit runt efter lillungen i sex års tid så varför ödsla min dyrbara tid på tråkiga saker? Har alltid hatat att späka mig, det gör mig aggressiv.
Men i takt med att jag gått och blivit fyrtio plus och knälederna börjar gnälla och huden inte känns lika elastisk som förut 🙁 så har faktiskt t o m jag börjat tänka på träning. Jag tror jag har tänkt på det i två år nu. Jag har tänkt ut att den mest uthärdliga träningsformen för mig borde vara dans av något slag, eller åtminstone att skutta runt till musik i någon form, typ som jag minns Friskis & Svettis från de få gånger jag blev medsläpad dit i början av nittiotalet. Jag har tänkt att vi ju faktiskt har ett Friskis i huset, det är t o m nedförsbacke hela vägen dit…
Jag har sträckt mig till att ge stortjejerna Friskis-kort i julklapp för att de ska sondera terrängen åt mig… medan jag tänker vidare. På det här med träning.
Startsträckan är tydligen enorm. Men jag lovar att hålla er uppdaterade! Den dagen jag sticker in en tå i en träningslokal blir ni de första att få veta det. Vet inte om ni riktigt kan greppa hur exklusivt detta event är (typ som den där stora fula stinkblomman på Bergianska som blommar en gång vart sjuttionde år…)
(foto Wikipedia)
Kommenterat på Skilda.nu