Tåget kom, Per träffade störiga kompisar i vagnen och förtrollningen var bruten. Hon smög iväg och satte sig någon annanstans, väl medveten om att hela denna resa inte varit verklig. Man träffar inte någon sådärbara på tåget och tio minuter senare står man och håller om varandra och berättar hela sitt livs historia – det ska inte gå till så, det går för fort fram – det genererar bakslag.
Vid Brommaplan smet hon diskret av före Per och hans störiga gäng, gick in på Pressbyrån och köpte en tidning.
På väg mot bussen såg hon honom igen. Polarna var försvunna, bara Per satt själv och sov på en bänk. Han var så vacker att det gjorde ont. Hon rev ett hörn ur sin tidning, skrev sitt nummer och stack ner det i hans bröstficka innan hon gick sin väg.
Han ringde redan nästa dag och de bestämde att de skulle gå på bio. A Clockwork Orange. Skitkonstig film att se på en date, men det gjorde inget för han satt ju bredvid henne. Hon hade kunnat se vadsomhelst med samma lyckliga flin på läpparna.
”Jag ser, jag ser gärna på TV,
jag ser gärna på fotboll,
bara du är med och ser
för då ser jag, då ser jag hela himlen,
jag ser universum,
bara du är med och ser…” (William)
Lite så. Efter det gick de till Prinsen och han frågade om det var många som brukade säga att hon hade väldigt vackra ögon. Nu, när han var nykter, blev hans värme ännu tydligare. Det var något oerhört varmt och omslutande i hans sätt att tala och vara och röra vid henne, och kontrasten mellan det och utseendet: hans smala gröna ögon och munnen med sin vackra krökning som gav honom ett hårt utseende, gjorde henne alldeles mjuk.
För bra för att vara sant, tänker hon nu efteråt. Och det var det.
Han lånade 200 kr av henne, de drack vin och sedan åkte de hem till pappans ex som var bortrest och sov där. Hon var övertygad om att nu – nu händer det! Nu vinner jag över präglingen, han kommer stanna hos mig…
Kanske jinxade hon det, för nästa gång de skulle ses så kom han inte. Hon satt och väntade på Hötorgstrappan ända tills en turist kom förbi och tog henne för prostituerad… då åkte hon hem till Fanny och grät hela natten.
Kommenterat på Skilda.nu