Kom plötsligt ihåg några rader jag skrev som tonåring.
När livet blir drivet så till sin spets
att ingenting kan tas förgivet
Då hukar vi fruset i ljusets krets
och letar bland det som står skrivet.
Jo, man var ju lite tungsint emellanåt, det medges. Men ganska vackert ändå.
Kommenterat på Skilda.nu