Jobbar som en tok. Det har sina sidor att sitta i ett ÖPPET KONTORSLANDSKAP bland reklamhipsters hela dagarna – hör jag ett enda ”AS-NAJS” till så svarar jag inte för följderna…
Lyssnar på Spotify istället medan jag slänger i mig min lilla lunch framför datorn, och läser mina skilda-kollegors senaste tankar. Signatur A:s senaste Askan är den bästa jorden – om den befriande energin av att misslyckas, slår an en bekant sträng hos mig. Funderar en stund över varför och vet sedan plötsligt: Det var ju den känslan som plötsligt växte sig så stark efter skilsmässan. Först tanken att nu har jag nått botten så nu har jag inget att vara rädd för längre. Jag står på botten av mitt liv och överlevde fallet, och nu kan det bara gå uppåt. Och sedan kom energin. Måhända att mina barns far inte tyckte att jag räckte till, men JAG tänker i allafall gilla mig och se till att jag får ett liv jag är nöjd med! Ett härligt barnsligt trots som satte rulle på mig och fick mig att lyfta. Skakigt i början naturligtvis, alla dagar var verkligen inte bra dagar, men stadigare och stadigare allt eftersom.
Det finns verkligen en stor energi att hämta ur de mindre lyckade delarna av ens liv, och utan dem skulle man inte heller njuta lika mycket av lyckan och framgången när den väl kommer…
Kommenterat på Skilda.nu