De hade varnat henne för Dag. Flera stycken av dem hon lärt känna under sin första månad på ön sa ungefär: ”Akta dig för Dagge! Han e dösöt men han flummar som fan. Rögar på varje dag…” Ylva var för ung och oerfaren för att fatta vad det innebar med någon som röker på varje dag, men att knark innebar problem fattade ju även hennes fjortisförstånd och knarkare skulle hon ju såklart akta sig för, herregud.
Det var fullt med folk i lokalen när hon kom. Hennes nya kompis Sara att bjudit in henne till Båtfesten på Möllebacken, och nu stod hon här och såg ingen hon kände. Oerhört stressande för en nyinflyttad fjortonåring.
Efter ett tag fiick hon syn på en vinkande arm genom folkhavet. Sara satt inklämd vid ett bord med sin kille och en massa andra människor och log mot Ylva med hela ansiktet. Lättad pressade Ylva sig fram till bordet, det fixades och gjordes plats för henne mitt emot Sara och hon gled ner på stolen, redan då medveten om killen som satt snett mitt emot henne och såg på henne utan blygsamhet. Såg var ett för svagt ord förresten, han borrade in sin märkliga blick i henne medan han log ett litet inåtvänt leende. Snygg var han också.
Hon pratade med Sara och med Saras kille, hela tiden med känselspröten riktade iväg mot han med den sällsamma blicken. Till slut böjde han sig mot henne över bordet och sa: ”Kom. Kom hit till mig.” på sin mjuka skånska. Inbillade hon sig eller tystnade folk runt omkring dem? Tystnade och höll andan… Som hypnotiserad klättrade hon rakt över bordet och ner i hans famn. Med armen om henne och huvudet så nära att hans bruna hår kittlade henne på kinden sa han: ”Jag heter Dag. Vad heter du?”
Hon kände hur fällan slog igen och hon kunde inte göra något åt det. Det var redan för sent. Hon kunde inte sluta se in i hans märkliga mörkblå ögon (att hasch vidgar pupillerna hade hon förstås ingen aning om ännu), hon hade föreställt sig en läskig knarkare med kanyler i armvecket och så var han… bara jättesöt.
” Vad fin du är…” mumlade han mot hennes hals. Det var helt kört.
Kommenterat på Skilda.nu