Väcktes av telefonen före kl sju imorse. Det var en sur gubbe från Riksbyggen som ville prata om vårt avloppsstopp. Herregud, jag felanmälde igårkväll och tänkte att det tar väl några år innan de hör av sig, så jag blev bokstavligt talat tagen på sängen. Fortfarande halvt i drömvärlden hör jag gubben hotfullt säga att ”du vet att du kan bli anmäld som ansvarig ifall det blir vattenskador…”. Oj, jaha, ok. Förlåt – eller vad vill han att jag ska säga?
Han sa att han skulle kontakta spolfirman och sedan la vi på. Ja, det tar väl några år innan de hör av sig, tänkte jag och somnade om. TVÅ MINUTER SENARE ringer spolfirman och säger att de kommer om en halvtimme.
Och det gjorde de. Två glada män skramlade in med stora sugapparater och en Icakorg full med slangar och stuff och började klånka runt i våra badrum, spola och brusa och greja. Lillungen stod skräckslaget fascinerad och tittade på med morgonmackan i handen.
Plupp så var stoppet borta och så även spolfirman. Och det var ju fantastiskt effektivt och jag är mycket tacksam – men jag har ännu inte hämtat mig från chocken.
Kommenterat på Skilda.nu