Leka

Fruktansvärt förkyld. Klassikern: När stressen släpper trillar man dit. Hasar snörvlande runt i hemmet och är ganska glad över att lillungen är i Skåne och 1) inte blir smittad, 2) leker med andra människor så jag slipper. Jag är ändå inget rolig att leka med när jag är snorig. Tror inte jag är så rolig att leka med som osnorig heller, egentligen. När hon drar in mig i sitt rum på en halvtimmes leksession känns det som att livet går i stå, allt stannar upp och jag känner mig fångad i en lekfälla. Usch vilken hemsk mamma jag är, men det är väl lika bra att se sina begränsningar. Det blir inte bättre av att hon är dotter till två regissörer och följdaktligen har dubbelt påbrå. I lekarna härjar hon som värsta sortens Ingmar Bergman, ”sitt där!”, ”gör si, gör så, NEJ INTE SÅ!” ”DU SKA SÄGA SÅHÄR OCH SÅHÄR – NEEEJ, INTE SÅÅÅ!” (skitförbannad), och i slutändan havererar hela lekprojektet i totalt gråtkaos. ”Viskningar och rop” är bara förnamnet, snarare ”Gråt och skrik”. Så kanske inte så konstigt att det inte är nr 1 på min önskelista.

Men vi har ju andra ljuspunkter. Vi skojar och gosar och pussas och pysslar, och oj, vad jag börjar längta efter min lilla korv! Snart kommer de hem! 😀