Åkte hem till Stockholm igår. Det gick inte att få med mig Sambo och lillungen så jag åkte själv. De får komma efter när de tröttnar på lantluften. 🙂 Jag kom till tåget och insåg att de bytt ut min andraklassvagn till förstaklass, hurra! sedan satt jag i min jättestora förstaklass-stol och filosoferade sådär som man bara kan göra när man inte hela tiden blir avbruten av diverse familjemedlemmar som vill en saker. Jag älskar att resa! Man hänger fritt mellan här och där, några timmar av förutsättninglöst varande. Landskapet svischar förbi utanför och ger en mängder av idéer till allt möjligt. Jag började nästan bli lite lyrisk där i min stol när någon fick för sig att öppna Pandoras Ask, dvs sin medhavda matsäck, en enorm sallad med kopiöst mycket stinkig currydressing på… Varför gör folk så? Om man vet att man ska sitta i en kupé med en massa andra människor i flera timmar, vad får en då att packa ner maten med den absolut starkaste lukten som går att framställa i denna världen?? Nästa gång ska jag ta med mig en dansk Gamle Ole och öppna moteld!
Det gick inte att filosofera mer under de förhållandena. Jag somnade istället, rent flyktbeteende. Eller svimmade av lukten, jag vet inte vilket. Vaknade upp i Stockholm och fick träffa mina kära stortjejer för första gången på en vecka. Vi åt rotfrukssoppa och babblade hela kvällen.
Öl i motljus på Kanall Caféen, Köpenhamn, med farfar i bakgrunden som en annan Rembrandt 🙂
Kommenterat på Skilda.nu