Ett livstecken från mig efter två dygn av jobbstress och kräksjuka (samt motsvarande tid i tvättstugan med att sanera sänglinne och kläder från lillungens kaskader). Samt såklart julklappsjakt. Ojojoj, helt slut.
När livet ställs på sin spets såhär påminns jag också om hur det var när man var singel. När man var ensamförsörjare samtidigt som man var den som skulle sköta sjuka barn och ta hand om typ julklappsinköp om det var den tiden på året. Att bli sjuk själv fanns inte på kartan. Heja alla er ensamförsörjare därute, jag vet hur ni kämpar och jag vet hur svårt det är för dem som inte varit i er sits att förstå vilket utsatt läge ni har! En jättejulekram till er!
Och också en tacksamhetens tanke över att alla mina barn har varit ovanligt friska av sig…
Kommenterat på Skilda.nu