Återförening och Bingo Rimér

Ska försöka sammanfatta veckan som gick. Jag är ju just nu inne i en jobbsnurr som gör det svårt för mig att skriva dagligen men nu ska jag ta mig tid en stund. 🙂

För ett par veckor sedan ringde en obehagligt säljig typ från den enda tidning vi prenumererar på (inga namn kanske men den handlar om historia) och lyckades övertala mig att acceptera en vinterjacka och två nr av tidningen för sjuttio spänn. Det var verkligen inte hans sälj-skills som övertygade mig men jag gillar tidningen, en vinterjacka ligger ju i tiden just nu och sjuttio kronor kändes som en överkomlig summa… Anyway, jag väntade alltså på en jacka som skulle komma med posten. Och förra veckan kom det en post-avi, från nåt som hette typ Sexy Fashion. 😛 Jag undrade vad historietidningen höll på med och vågade knappt hämta ut paketet, men tog ett djupt andetag och gjorde det ändå, fast jag inbillade mig att postpersonalen tittade lite konstigt på mig. Och ja, i paketet låg – inte ett raffset som man skulle kunna tro – utan just en jacka. Blank och vit och dyr och ganska trång, och ut ur den trillade en handskriven ömhetsbetygelse från Bingo Rimér… Förbryllad undrade jag vad historietidningen hade för samröre med flickfotografen medan jag sprättade upp ett medskickat kuvert. Förvirringen stegrades ytterligare när jag i brevet läste att Bingo gärna ville att jag skulle komma upp till hans studio och bli plåtad av honom med jackan samt att han bjöd mig på fest. Jag var tvungen att inviga Sambo och mellandottern i denna extremt underliga försändelse, vi skrattade så vi skrek tills vi till slut kom på det – jackan var inte till mig utan till min 20 år yngre släkting med samma namn som också bloggar, men i en helt annan kategori än jag (tydligen i jack- och Bingo Rimér-kategorin)… Hahaaa, vad trög man är ibland!! Men jag väntade ju på en jacka… Smidigt nog så jobbar mellanungen med en kille som umgås med henne, så vi skickade iväg hela Bingo-kittet med honom, men jag leker fortfarande med tanken på om jag skulle ha krängt på mig jackan, brutit mig in i Bingos studio och krävt att bli plåtad… ojojoj, så skoj! XD

I lördags kom så äntligen storungen hem från sina äventyr runt Medelhavet! <3 Efter 6 månader på Cypern och en vecka i Libanon kom hon instövlande, solbränd och solblekt, i en brittisk militärjacka från kriget i Syrien och ordningen i familjen blev återställd för en stund: Alla är hemma igen! Jag förstår ju så klart att det inte kommer vara för evigt, stortjejerna kommer flytta hemifrån för gott så fort en bra möjlighet dyker upp, men tills dess njuter jag faktiskt av att ha alla samlade. Och när de väl flyttar så är det också bra. Jag måste säga att konceptet vi kör här hemma med tidvis ivägflyttning (plugga ett halvår här, jobba ett halvår där, hemma några månader emellan) känns bra ur mamma-perspektiv. Man vänjer sig gradvis av från dem, och samtidigt är det spännande att följa dem i deras nya liv på annan plats. Hurra för FB och sociala medier som gör det så lätt att ”vara med” på resorna!

Jag inser också att jag inte har problem med separationer överlag, sunda separationer är helt ok. Det är bara de såriga, de jag inte förstår, de jag inte får vara en del av, som jag har problem med. Och det kanske är rätt allmängiltigt?

Cypern – en ö fullproppad med katter (foto: Silke Varga Laurén)