Udda måndagssysslor och mer debatt!

Hamnade på en buss med Peter Settman och Shirley Clamp och ett litet gäng statister idag. En gullig liten sketch för Settmans nya TV-show där vi sjunger en truddelutt med fröken Clamp i bussen medan den åker runt Gärdet. De vanliga passagerarna såg lite skärrade ut men vår stämning var på topp. 🙂 Ibland känns det lite konstigt att som regissör göra statistjobb, men jag älskar ju att leka och larva mig och så länge man får lite stålar alternativt en tillräckligt kul upplevelse så är det helt klart värt det. Jag brukar skylla på att jag utövar industrispionage…

Vad mer har hänt sedan sist…? I lördags hamnade vi hos lillungens dagiskompis i tron att vi skulle fika lite medan ungarna lekte, men de lekte så bra och vi pratade så mycket att vi blev kvar på middag and beyond och inte lyckades ta oss hem förrän vid midnatt. Älskar tillställningar som blir något mer än vad man trodde från början!

Bouppteckningen har jag inte rört sedan sist, den får bli morgondagens åtagande tillsammans med en massa fakturor som måste skrivas och skickas ut.

Och så läste jag Jenny Strömstedts krönika om hur trött hon är på ”knullgubbar”, och kan inte annat än att hålla med. Jag är så glad att debatten fortsätter och att folk fortsätter att hålla igång samtalet kring det oacceptabla i att en del av halva mänskligheten envetet fortsätter att förstöra för den andra halvan. Och jo ja visst, det handlar om sjuka och svårt störda personer som utnyttjar, misshandlar och kränker yngre och svagare individer – men då ska sjuka och svårt störda personer banne mig få vård och en uppföljning som inte tar slut förrän de lägger av. Slutar. Hålla. På.
Så länge samhället smygtolererar våld och kränkningar och inte tycker att ett nej är nog så signalerar det tyvärr till alla puckon därute att det är fritt fram. Nolltolerans.

Och – fokus på allas lika värde och ömsesidig respekt redan i förskolan, bara mata på tills det har gått in i varenda litet huvud. Inte förrän det har skett kan vi på allvar kalla oss civiliserade. Och kanske till och med lyckliga. Och jag tror att det skulle göra mycket för hur vi lever tillsammans, hur våra relationer ser ut.

Vad tror ni?

Här är länken till Jennys krönika:
http://www.expressen.se/kronikorer/jenny-stromstedt/stromstedt-jag-ar-sa-trott-pa-knullgubbar/