Efter att ha sprungit mellan flera möten runt Hornstull samt bevittnat en kvinna som kaskadkräktes vid ett träd på Långholmsgatan sitter jag nu framför datorn och försöker samla mina tankar. Filmen jag såg igår kväll på SVT, ”Frihet bakom galler”, vägrar lämna mig och jag känner att jag måste prata av mig om den. Den handlar om 40 kvinnor som sitter i fängelse i Afghanistan för att ha ”förlupit hemmet” som det heter. De sitter inne på mellan ett till 16 år, vad nu deras domstol har baserat de besluten på (hur många olika grader av att ”förlöpa hemmet” kan det finnas, och är några av ”förlöpningarna” extra grova…?) Ingen har någonsin frågat dem vad som fick dem att rymma från sina äktenskap, och utifrån det de har att berätta förstår man att de verkligen inte gjort det bara för att det var roligt.
Deras öden ger mig nästan hjärnblödning av raseri. Till exempel Sima, mor till sex barn och hustru till en våldsam man som slagit ihjäl sin förra fru. Och vem av dem sitter i fängelse? Jo, HON!! MED ALLA BARNEN!!!! För att hon rymt undan hans misshandel av rädsla för att han skulle döda henne med…! Och den sjuka jäveln till man kommer dit på varje besökstid och skäller ut henne för att hon dragit skam över honom samt ger henne ytterligare en och annan snyting när andan faller på, och hon sitter där instängd i sin burka och måste stå ut med förnedringen!!! Och alla kvinnorna hävdar samfälligt att de är friare i fängelset än ute i samhället. När en av dem blir benådad gråter hon för att hon är övertygad om att hennes familj kommer döda henne när hon kommer hem.
Hur, jag frågar huuur kan ett samhälle utvecklas så snett? Hur tillåts en samhällsordning att å det grövsta förtrycka mer än halva sin befolkning?? Hur kan ett sådant samhälle ens fungera? Och varför får det fortgå? Var är alla världspoliser när det kommer till kvinnofrågor? Ja, nä, dum fråga – det finns ju inga pengar att tjäna på sånt förstås. Låg status. Men hörni – mer än halva befolkningen, det kan inte vara låg status! Det är något slags genusrensning som pågår i vissa delar av världen, och vi är så vana vid kvinnoförtryck, vi tar det så förgivet att vi inte ens blir särskilt upprörda. Kvinnosaksfrågor, jamen det är väl nåt som några bittra feminister med orakade armhålor håller på och skriker om…
Nej, det angår mer än halva befolkningen. Minst. Egentligen den andra halvan också. Minimeringen av kvinnosaksfrågor är också ett förtryck.
Skilsmässor är en smärtsam sak överallt i världen. Men när det dessutom är förknippat med förnedring, rättslöshet och högst reella dödshot till och med från den egna familjen… då går det över min horisont. Att det ens finns några kvinnor kvar i dessa kvinnohatande kulturer är ju otroligt. Vi borde ta hit dem som politiska flyktingar, varenda en.
Gud, jag blir så upprörd… Se filmen här:
Ja, herregud så hemskt!!! Såg filmen också, kände att jag skulle vilja ta hem alla till mig! Bra skrivet!
Tack Sara! Ja, precis, man vill bara få dem därifrån! Antar att deras kvinnofängelser fungerar som våra skyddsboenden ungefär – fast då ska de banne mig inte kallas fängelser! Grrr…