Så – Ylva flyttade ut på Ekerö, började gymnasiet och blev ihop med den snälla grannpojken. The boy next door.
Lugn och ro. Ordning och reda. När ingen annan sörjer för ens välbefinnande får man själv fundera ut vad man behöver, och se till att få det. Även om man bara är knappt sexton fyllda. Och visst – det var en fantastisk upplevelse att bli sedd, hyllad, älskad av den man valt att bli tillsammans med. Att slippa jaga, bli besviken, känna sig osäker, ensam, utlämnad…
Men kanske har hon samma obalans vad gäller relationer som en bulimiker har med mat. Allt eller inget. Drama eller händelselöshet. Det är i allafall så det verkar bli i hennes liv.
Det gick bra i ett år, sedan stod hon inte ut längre. Grannpojken var så snäll, så snäll, och hennes försök att starta drama möttes med hans ”Jag vet, jag gjorde fel, förlåt, jag älskar dig!”. Svårt att ha ett färgstarkt gräl då… Skolan var en hiskelig byggnad uppe på ett berg i Sumpan, där hon gick i samma klass som trettio homogena förortsungar som aldrig varit utanför Sundbyberg. De förstod inte henne och hon förstod inte dem, så efter första året bytte hon till en skola inne i stan och gjorde slut med grannpojken.
Kaoset var återställt!
Kommenterat på Skilda.nu