Bättre efteråt?

Skilsmässan var en stor sorg, kanske främst pga sättet jag blev behandlad på av mannen jag litat på och vigt hela mitt vuxna liv åt och eftersom det fanns barn med i bilden. Men när det första sorgeåret var till ända började jag långsamt inse att det fanns en hel del att lära mig om mig själv i det som hänt, och inte bara det – jag hade fått en ny chans att göra om och göra – om inte rätt så i allafall mindre fel denna gång… 🙂

Kontentan är, så här 20 år efteråt, att den gjorde mig rikare och klokare än jag hade varit utan den, och eftersom jag är en människa som samlar på erfarenheter och insikter så omfamnar jag även den delen av mitt liv. Men jag värderar den inte, jag säger inte ”ah, underbart med skilsmässa” – faktum är ju att den gjorde både mig och mina barn illa. Jag säger bara att det hände oss och att det också kom bra saker ur den. Lycka och sorg går hand i hand, det är det som är livet. Kärlek och sår, vi består alla av dem, de gör oss till människor.

Och naturligtvis, utan skilsmässan hade jag ju inte fått chansen att leva med Sambo, och det hade ju varit tråkigt! 🙂